1 februari -16

Det har varit en jobbig start på veckan... I måndags var vi iväg till kliniken för skoning och inte helt oväntat var han allmänt stökig så han fick lugnande, två gånger... Lite lullig när vi kom hem men han fick gå ut ändå. Runt halv sju hör de av sig från stallet om att han är dåligt och har tydliga koliksymptom så det är bara att åka ut. Under tiden jag åker ut ringer de veterinären då han bara vill lägga sig ner. Jag fortsätter att knata runt med honom tills veterinären kommer och bitvis kan han faktiskt stå still och vila. Han får kramplösande vilket inte är det lättaste då han mest stökar runt. Det slutar med brems och inte ens då går det smärtfritt. Nästa steg blir rektalisering och efter en stund konstaterar veterinären att han har en ordentligt förstoppning och tror sig även känna tunntarmen vilket inte är bra. Hon pratar om att det kanske blir så att han måste buköppnas. :S Hon sondar honom i alla fall först för att kontrollera så att magsäcken inte är överfylld vilket den inte var och han verkar även svara på behandlingen han fått så hon lämnar med instruktioner om att promenera 10-15 minuter en gång i timmen så länge jag orkar. Lite lugnare pysslar jag i stallet och kvällfodrar hästarna innan jag går in i sadelkammare och vilar lite. När det gått ungefär 40 minuter från att veterinären har åkt hör jag hur det rosslar från stallet och skyndar mig bort till Akke. Han står och har uppenbart svårt att andas och jag upptäcker att han är helt uppsvullen bakom ganascherna och runt svalget och var märkbart irriterad över det. Jag får inte tag på veterinären men efter kanske 20 minuter ringer hon upp och lovar att komma så fort hon kan. Innan dess var jag nästan övertygad om att hästen skulle segna ner och dö vilken sekund som helst. När veterinären kommer tillbaka säger hon att hon aldrig varit med om det här förut och ringer runt till lite kollegor för rådfrågning, precis vad man vill höra som mycket nervös och uppskrämd djurägare... Ingen vet riktigt vad det kan vara men man misstänker att luftstupen skadats av sonderingen och vill att jag ska åka till Strömsholm för att göra endoskopi samt ha honom under uppsikt, den ena tycker vi ska åka på stubben, den andra att vi ska avakta och åka på morgonen. Eftersom han inte blivit sämre under den närmare 1,5 timme det tagit sedan jag upptäckte det, snarare lite bättre, väljer jag att avvakta under natten och åka till vår hemklinik som ligger 10 minuter bort när de öppnar. Vid det här laget har även mina föräldrar dykt upp som jag ringde i lite halv panik när jag inte visste hur jag skulle göra men att det lutade åt en Strömsholmsresa. Vi får order om att kontrollera andningsfrekvens och slemhinnor en gång i timmen och ringa om han blir sämre. Det blev inte så himla mycket sömn under natten även om vi bäddat med hästtäcken och filtar i sadelkammaren. Han blev bättre och bättre under natten och på morgonen var han ungefär som vanligt bortsett från att han fortfarande var ordentligt svullen, blödde lite ur näsborrarna och rosslade i andningen ibland. 
 
Vi fick en akuttid på kliniken på morgonen, dock blev det ingen endoskopi eftersom han var för svullen för att kunna få lugnande och inte alls ville vara med om att få en kamera uppkörd i näsan. Veterinären ville inte bråka och riskera att skada något heller då han ändå var så pass pigg och inte hade några problem med att äta pellets. Hon trodde att det var det kramplösande som utlöst svullnaden då han säkert fått en del där det inte skulle vara så det han fick en kortisonspruta och ett recept på metacam. Vi fick även med oss pencillin och något annat läkemedel om utifall att men han blev bättre och bättre så det behövdes inte.
 
När vi kommit hem tänkte jag att han skulle få gå i sjukhagen då han säkert skulle vara lugnare ute, eller hur... Han alternerade mellan att springa och spana på sin flock i andra hagen och att göra utfall mot ponnyerna som gick brevid. Springandet gjorde att han började blöda mer ur näsborrarna så han fick husarrest resten av dagen. Svullnaden har lagt sig mer och mer och idag så halsen nästan normal ut även om han fortfarande är lite svullen runt svanlget och på undersidan av halsen. Han verkar inte blött mer näsblod i alla fall och jag hörde inga missljud ens när han åt från golvet, det gjorde jag igår, så han är helt klart på bättringsvägen. I övrigt beter han sig som vanligt även om han verkar lite medtagen vilket inte är så konstigt. 
 
Annars var vi ute och skrittade barbacka i fredags. Han var snäll förutom när han såg superfarlig snöfläckar i diket, då var han tvungen att kasta sig ett par gånger. :p

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0