2 januari

Idag trotsade jag hostan och red Nunne. Från början hade jag tänkt rida bort mot Eriksberg men blev sjukt sugen på att hoppa så jag byggde upp lite hinder på banan. Han kändes fin i traven när jag joggade igång honom men när vi började galoppera föll det isär lite. Han blev hängande i vänster tygel och ville inte riktigt ställa sig åt vänster. Jag fick ingen ordentlig galopp på honom och han blev slarvig men benen. Jag fösökte jobba honom lite i vänster sluta i galoppen för att få ordning på ställningen men det fungerade inget vidare. Till att börja med var det bara plockepinn och lite svårstyrt men när jag satte tillbaka de bakre stöden på sadeln så blev det mycket bättre då min skänkel höll sig stilla och han hoppade riktigt bra och kontrollerat. :) Han blev trött på slutet stackarn. :)
 
Jag har laborerat lite med de bakre stöden på sadeln inför eventuellt nyköp av hoppsadel till Akke. Jag vill ju ha en wow-sadel och den enda kåpan de har som är i lite rejälare läder saknar de bakre stöden så jag har provat utan på min nuvarande. Det har fungerat helt okej tyckte jag till jag satte tillbaka dem, då kände jag hur mycket de gjorde för mitt skänkelläge. Jag måste ha sådana stöd på nästa sadel, så är det bara. 
 
Jag var ambitiös och red Akke med idag. Eftersom jag släpat fram hindren så fick Akke prova att hoppa han med. Det blev galoppsadeln då ena skruven till bommen lossnat på hoppsadeln. Jag gjorde ett räcke med dunkarna på mellanhöjd och lade ut markbommar och lite infångare. Vi började i trav men det blev lite knyckigt och hackigt så vi provade galopp istället och då gick det super, man kunde inte tro att det var första gången han hoppade med ryttare. :) I vänster varv var det svårt att få fart på honom så där gick det inte lika bra men han tvekade inte något. Vi tog hindret tre gånger i varje varv sedan fick det räcka. Som avslutning skrittade vi genom skogen bort till Käreksstigen och sedan tog vi vägen hem. Det stod två plastsäckar vid vägkanten som han tyckte var jättefarliga. Han vände runt en gång men sedan vågade han gå fram och nosa på dem och efter det var de inte farliga längre. :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0