Thalbaz

Idag blev det en spännade ridtur; barbacka på pigg häst i skymning. :p Det började helt okej, en halvhjärtad vändning efter att vi mött Matilda och Rullen men det var inte så farligt och jag satt bara och väntade på det. Det var lite segt bortåt och vi övade på att lyssna på skänkeln, det vill säga trava när jag tryckte annars blev det ponnyspark i magen. Det gick marginellt framåt innan han fick syn på folk som var ute med hund på gräsvägen där vi skulle rida. När vi vände in där flög det upp en fågel framför näsan på oss och han hade ju fullt fokus på folket  med hunden så vi började med en tvärvändning, sedan gick det helt okej att gå förbi människorna även om han var tvungen att blåsa upp sig och bli jättespänd. Vi fortsatte med trav sedan för att bli av med energi. Han var fin större delen av tiden men ibland var han tvungen att titta misstänksamt på diket och diverse mörka fläckar på marken. Vi red förbi vägen hem och tog lite galopp, vänster gick bra men i höger började han bocka och en liten stund trodde jag att jag skulle åka nerför halsen innan jag fick upp huvudet igen. :p Tillbaka skötte han sig bättre men då blev det mest skritt och trav. När vi svängde hemåt blev vägen läskig, det låg ju lerkokor på den och så blåste det i vassen. Eftersom jag galopperade lite mer så bjöds det på mer bockningar samt diverse luftsprång, även i trav... Han blev bara piggare och piggare tyckte jag och när vi kom ut på vägen höll han på att få spelet för en joggare som kom bakifrån, då blev det stooort luftsprång och jag trodde nästan jag skulle åka av. :p Vi vände så han skulle se joggaren, annars kändes det som att han antingen hade sparkat mot joggaren eller sprungit hem och jag gillade inte något av alternativen. Bara han fattade vad det var var det lugnt och han skulle promt hänga på när vi fortsatte efter joggaren, knashäst. :p Just då kändes det som han kunde hitta på lite vad som helst. När vi kommit förbi Bjärby verkade han komma på att vi faktiskt ridit ganska hårt med tanke på nuvarande styrka och kondition och han skötte sig resten av vägen även om det var lite nervöst, speciellt förbi dammen. Ankorna kvackade där och jag satt och hoppades på att de inte skulle flyga iväg vilket de som tur var inte gjorde heller. Nästan hemma mötte vi stallägaren och hennes två hundar och de gick han förbi utan att blinka. :)

 

Jag råkade även anmäla mig som frivillig självmordspilot på Divan igår när det blir dags börja sitta på henne, vi får väl se om det resulterar i några avåkningar eller brutna ben om det blir något av det. :p